|
innan gjorde det ont när jag tänkte på dig,
som om något försökte slita ut hjärtat på mig.
och varje liten sak var en påminelse av att
veta att jag aldrig mer skulle få träffa dig.
att du aldrig skulle få veta hur mycket jag älskade dig,
att du bara försvann och att jag intefick säga hejdå.
det var det som gjorde mest ont.
det gör fortfarande ont i bland,
för exempeldagar som dom här,
du skulle fyllt 73 idag
och just nu skulle jag bara vilja krypa ner i
ett hål och gömma mig.
men istället försöker jag tänka på det positivt.
vi kommer ses tids nog igen.
att du kanske inte sa hejdå till oss
för att du visste att det inte skulle
vara ett hejdå för alltid,
att vi snart skulle ses igen.
att jag kan jag kan berätta allt för dig
nu istället. att du faktiskt är
närmre än vad jag trodde.
jag tror att det finns en mening med allt,
fast att man inte alltid ser det så.
att smärtan tar överstyr och allt känns mörk och ensamt.
men jag är inte ensam,
du finns alltid hos mig morfar, i mitt hjärta.
och sålänge jag ser det så kan jag aldrig gå vilse.
grattis på din stora dag morfar, jag älskar dig
|
